Har precis bråkat med min mamma, hon had mig att inte vara så bitter och sa att det var mitt val att jag stressade så mycket för skolan och att jag tränade så mkt och pushar mig.

Jag skrek på henne och sa att hon inte har någon jävla aning om hur jag mår och att hon var en jävla fitta.

Denna kväll har varit hemsk, Jag försökte att vara normal och gå ut och ha kul men allt sket sig. Det funkar aldrig. Det kanske inte är menat att det ska funka för mig. Jag är så otroligt trött på allt och vill bara bort från detta helvete. Jag vet inte vad jag ska göra.

 
Har spytt en gång den här veckan, inte mer (tror jag). Kvälls vikt idag: 49,1. Jag följer min plan.

Kvällsvikt: 49,3 kg.

Idag har jag ätit:

Lunch:1/2  bit kyckling + lite grönsaker till

Middag: 1/4 talrik pasta med tomatsås

Övrigt: några godisbilar.

Har tränat ett riktigt hårt pass också, trode jag skulle svimma.

Vill inte vara ensam längre

Jag har klarat mig bra idag!! kvällsvikt: 49,1. Känns asbra. För att nå mitt mål vilket är typ 46 kg i jul så ska jag gå ner 5 hg i veckan och nästa söndag ska jag väga 48,5 men det kommer jag typ väga imorn! Men nu är mitt stora mission att hålla fast vid vikten och absolut inte gå upp! Jag ska vara så jäävla smal i jul. Inga jävla julbord noo thank you

Ska strax dra och träna. Idag har det gått väldigt bra för mig. Jag har inte ätit nått emr förutom några vindruvor och några cashewnötter sen jag senast skrev. Min morgon vikt i morse var 48,3 vilket jag är väldigt glad över, målet var ju 49 så det känns skönt att jag hamnade på 7 hg mindre än målet! Det går alltså att klara sig över helgen ;) 

Nu ska jag bränna minst 300 kval på gymmet. Känner mig rätt klen i kroppen så det blir nog inte mer än så idag.

Jag tror att jag höll på att få en panik attack igår. Jag hyperventilerade, kunde knappt röra mig och kunde inte prata..

Kanske skriver mer om det sen. 

As skönt, jag gillar ju typ inte mat så mkt så nu sa mamma precis att jag kunde ta en av hennes måltidsersättningar(220 kcal).
Hon tycker att det är bättre att jag äter det än att inte äta någonting. Det va precis vad jag ville ha!!

Intag en så länge: 

måltidersättning: 220 kcal

2 chokladbitar och 2 hallon/lakrits-dödskallar

te!

kanske tot 350 kcal.

Sitter i mitt kök med en apelsin framför mig. Jag är inte sugen på att äta, har helt tappat den njutningen man kan få av mat. Jag tycket inte att det är gott längre utan jag äter bara mat för att jag inte ska få sådana jävla hungerskänslor och för att jag är väldigt motiverad till att få bra betyg och jag behöver energi för att tänka. 

Just nu kämpar jag med apelsinen. Orkar knappt skala den. Vill egentligen inte äta något men jag ska trycka i mig
apelsinen (ca58kcal).

Morgonvikten var 49,3 så jag tror och hoppas att jag kommer ha en stabilvikt på 49 i slutet av veckan. Jag får inte sabba allt under helgen!! Mitt problem är inte att jag äter för mycket mat utan jag gillar godis väldigt mycket så det blir lätt att jag små äter under helgen när sådant finns i huset. Men jag ska försöka hålla mig upptagen så att jag inte tänker på sånt.

jag vill verkligen gå ner i vikt nu, känner mig så jävla tung. På något sätt tar jag ut alla mina problem på min kropp. Jag tror att alla människor behöver mål i livet, detta är ett av mina mål. Av någon anledning känner jag mig trygg när jag är smal och som ett total failure när jag är fet.

Igår fick jag reda på att mitt x har hånglat med någon annan. Jag blev förtvivlad för tillfället men nu i efterhand så känner jag inte så mycket. Jag hatar att bara gå dag ut och dag in utan att känna något, att hata mig själv utan att påriktigt veta varför, jag hatar att inte vilja vara här men samtidigt inte veta vart jag vill vara.

Många filosofer har uttalt sig om ångest, om vad det är. Vi säger ofta att vi har ångest över en viss sak som skett men enligt många filosofer så är inte det ångest. Vet man varför man mår dåligt eller är rädd så har man inte ångest. Ångest är just oförmågan att över huvudtaget kunna känna något. Därför tror jag att jag har ångest, dag ut och dag in pure and clean anxiety. Jag känner ingenting. Jag vet inte vad jag ska göra för att få saker och ting bättre, jag är rädd att jag håller på att bli deprimerad. Jag tror att jag var svagt deprimerad då, hade jag inte flyttat utomlands och mitt x kommit och räddat mig så hade jag med störst sannolikhet blivit deprimerad. Jag har haft ätstörningar till år från sedan 14 års åldern. Jag hade svåra problem när jag var 14 år sedan blev det lite bättre men jag har under alla dessa år varit besatt av tankar på mat och det har inte gått en dag utan att jag tänkt på kcal, fett och vad jag ska äta. När jag började första ring alltså i 16års åldern kom ätstörningarna tillbaka igen och jag mådde väldigt dåligt. Sedan blev allt väldigt mycket bättre när jag i 2an flyttade utomlands, jag tror att jag för första gången i mitt liv kände ren lycka - en lycka som varade. Men de ätstörda tankarna kom tillbaka när jag kom hem över loven m.m Sedan när jag flyttade hem så drog det igång på riktigt igen och här sitter jag nu idag och i korta drag berättar min lilla för vem vet jag inte. Kanske bara för mig själv. Jag behöver i alla fall skriva av mig, typ som en dagbok.

Nu kretsar mitt liv kring skolan och min vikt, det är det enda som är viktigt för mig just nu, det enda som spelar roll. Jag fick ett ryck igår när jag pratade med mitt x. Började gråta och sa lite grejer om att jag hatade mig själv vilket var jävligt dumt för nu har tankar väckts i hans skalle. Ibland vill jag verkligen berätta för det känns som att saker och ting hade varit lättare då. Men tänk om han inte förstår, tänk om han säger till mina vänner eller famlij, tänk om... Sedan vet jag inte vad jag skulle säga, "Hej jag har ätstörningar", nej det funkar inte riktigt så, det handlar om hela mitt liv under de senaste fyra åren. Det är så svårt att förklara. Jag vet inte ens själv varför jag mår dåligt så hur skulle någon annan kunna förstå det?

Jag kan inte sluta spy, när jag är ensam hemma så blir jag så frestad till att hetsa. Jag har skrivit flera gånger att jag vill sluta men jag kan inte. Jag får panik och slår mig i magen och gråter. Jag har ett så otroligt abnormalt förhållande till mat. Jag ser absolut ingen glädje i att äta längre, jag tycker inte att något annat förutom godis är gott så det blir ofta några godisbitar men jag äter inte så mycket annat. När jag hetsar för att sedan spy så gör jag inte det för att jag vill äta utan för att jag vill spy. Jag mår dåligt när jag äter mat. 

Jag vill inte ens ändra mig, eller egentligen så vet jag inte. Men jag känner mig endå på något vis trygg i het hät, det är det enda jag kan känna mig säker på, det enda som jag påriktigt kan ha kontroll över. Vad finns kvar för mig om jag ändrar på mig? Det här är mitt liv.

Hur kan en människa påverka en så mycket. Du är den första och enda som jag har låtit komma nära mig. Du är därför den som har störst inverkan i mitt liv. Utan dig finns ingen lycka. Du kom med den och du gick med den. Vad finns nu kvar? Ett vrak som inte vet vem hon är.

Jag mår så dåligt just nu, fick precis reda på att mitt ex har hånglat med någon annan. Jag hatar mig själv så otroligt mycket och jag vet inte vad jag ska göra åt det.  Nu är det inte bara ätstörningarna längre, jag känner mig verkligen deprimerad, ser ut som skit gör jag också för den delen. Sliten och äcklig. Vad ska jag göra med mitt liv? Jag känner mig handlingsförlamad. Mitt hopp försvann när jag fick reda på att han hånglat med någon annan. Kvar är bara ett tomt skal. 

kvällsvikt: 50,1 kg