nu är jag hemma i Sverige, imorgon ska jag på farfars begravning.

Jag är så ledsen nu. Min kropp lider. Jag har varit med om så mycket detta år. Ätstörningarna ligger alltid och vilar bak i hjärnan och det går inte en dag utan att jag tänker på kcla eller vad jag ska äta, men nu när jag är hemma igen så kommer alla minnen tillbaka, mitt rum- mitt rum som jag legat på golvet och gråtit i så många gånger och min spegel  som jag velat krossa för att jag mått så dåligt när jag kollat i den och min dagbok.

"jag känner mig yr, ledsen, tom, obetydelsefull, fet, jag vill spy, jag hatar migsjälv. Jag hatar migsjälv för att jag får mig att känna såhär. Ibland är jag så svag. Jag hatar det jag ser i spegeln och har suttit och gråtit ca en halvtimme nu. Jag måste bli frisk, jag vet det. Jag vill inte ha ångest varje dag"

citerat från min dagbok. detta var för ca 1,5 år sedan. Jag försökte äta normalt i ca 1,5 månader men klarade inte av det och fick återfall. i sommras vägde jag 48 kg. Men nu har jag gått upp och väger 53-54 kg. Jag skrev att jag behövde bli frisk för att jag ville slippa ångesten, men ångesten jag får att att vara så här fet är så jävla stor. Jag vill bara bli smal igen. Nu ska  jag jobba för det, jag ska ge allt jag har, jag ska bli smal. Min underbara pojkvän ska få bära runt på nån som är petite inte ett jävla fetto. Jag har försökt äta normalt, vara normal. men det är inte jag. Jag ska vara smal, thats who I am. Nu blev jag rejält taggad!! no more mrs fat as. Im gonna be skinny!!!

Jag bor ju inte med min familj just nu, utan i england. Så frukost behöver jag inte äta. sen kan en lunch bestå utav en fruktsallad eller en grönsallad. Jag ska klara detta ni ska få se! jag ska bli smal!  påsklovet är en milstolpe!då ska jag väga 50 kg, ett rimligt mål med tanke på att jag väger runt 53 nu.