Mina problem med pojkvännen har jag bara berättat för tre personer, E berättade jag det för igår för jag ringde henne gråtandes efter att ha pratat med honom, Sen berättade jag det för A och K idag, de är mina äldsta tjejkompisar, kändes skönt att säga det till dem vi har känt varandra i 8 år och det spelar ingen roll hur lång tid det går mellan vi ses vi kan ändå berätta allt för varandra. 

Nu kommer vi till den ätstörda delen(problem barn? ja tack)

kvällsvikt 48,9 kg så det känns bra, 2hg mer än morgonvikten. Snart kommer folk börja tjata på riktigt, de har bara sagt lite små saker än så länge. T.ex så pratade 2 idag om size zero och vilket BMI som var underviktigt (btw 19) sen frågade en tjej anklagandes: och vad har du för bmi?

Bmi:t för 48 kg är 17,8 och för 49 kg är det 18,2 så jag antar att mitt bmi i är typ 18,0 eftersom at min morgon vikt troligen kommer att vara typ 48,5 imorgon.

Jag är så rädd för hur jag kommer att må. Jag är rädd för att vara ensam. Rädd för en framtid utan dig

morgonvikt: 48,7. Eftermiddagsvikt: 48,7

Frukost: Ångest

Lunch: 1 knäckemacka utan smör eller på lägg + lite gurka

Middag: inte inträffat än

Övrigt: Kaffe, Cigg och Depression

Låg är väll ordet som beskriver mig bra just nu.

Hade en hyffsat bra kväll med en kvällsvikt på 49,3 hade gjort prov och föredrag i skolan och hade Yogat.

Senare ja för kanske 40 min sen så skypeade jag med min pojkvän, vi har långdistansförhållande och bor i olika länder. Vi har bråkat mycket på den senasre tiden för att jag lackar för att han inte lägger tillräckligt med tid på mig och för att det känns som att han inte bryr sig. I söndags hade vi en major fight och har inte prata(förutom genom sms) sen dess. 

Idag pratade vi om vårt bråk och han sa att han tycker att det är jobbigt att vi bråkar så mycket pga att jag är sur för att han inte kan prata så ofta eftersom att han har så mycket att göra. Vad det är han gör skulle ta 50 sidor att berätta på ett vettigt sett så jag skippar det och försöker göra mig kortfattad ist, Han har föräldrar som pushar till 1000 inget förutom mvg är bra, så lyder policyn just nu pressar dem honom att prestera bra i skolan och att läsa wall street journal, the times, nån engelsk ekonomi tidning (ja listan är lång) varje dag. Han ska söka in på de bästa engelska univeristeten och det är väldigt komplicerat att komma in där och jag tänker inte ens försöka att förklata. I alla fall deras bullshit gör att han inte har tid för nått annat, hans föräldrar förbjuder honom att åka och hälsa på mig för det kostar av hans tid. Detta resulterar i att vi inte kommer kunna ses i princip alls fram tills i sommar(kanske två ynka gånger eller ngt) och eftersom att det ligge till på det här viset så anser han att vi inte kan vara tillsammans.

Han var alldeles för feg för att säga det men jag som anade oråd frågade ut honom och fick det svaret. Det värsta är att vi fortfarande är kära och älskar varandra, ingen har varit otrogen eller nått. Jag vet inte hur jag ska överleva utan honom, jag kommer inte vilja gå ut eller göra nått. Han är det ända bra i mitt liv.

Det finns inget som jag kan göra,  jag kommer bara sitta hemma och ruttna. Kommer troligtvis knapp äta något.

JO förresten a miner detail, jag ska till honom nästa vekca och jag undrar verkligen hur det kommer bli. Hela mitt liv har fallit i spillror, hanvar den som gjorde mig lycklig och nu har jag honom inte längre. Kan nån hjälpa mig? Vad ska jag ta mig till?